Kentas jacka

Jag minns att jag lyssnade på Kenta som liten. Pappa gillade Kenta och spelade skivan en del mellan all jazz, Mäster Gees och allmän progg. Jag var fascinerad av texterna, av hans rosslande röst och just i dag är jag stark. Han gjorde stort intryck på mig han Kenta. En vildman men med ett mjukt inre. Pappa berättade att han var f.d. narkoman och att han nu försökte bli kvitt sitt gamla liv. Jag ve inte om Kenta någonsin blev kvitt sitt gamla liv innan han dog för några år sedan men jag hoppas verkligen det. I alla fall. Jag har en jeansjacka som jag ibland kallar Kentas jacka. Inte för att den någonsin tillhört Kenta men den ser ut som om Kenta haft den. Det är Lee från 1972 (mitt födelseår) och den är så sliten och trasig att jag inte vågar tvätta den i maskin. Jag har diskuterat fram och tillbaka med min käraste A (inte förste kocken A utan min fru A) om att kanske lämna in den till en skräddare för att få den fixad men jag vet inte, det kanske inte längre blir den jacka som jag kallar Kentas jacka. Snart går det inte att sätta fler säkerhetsnålar i nacken på den. Jeans är ett underbart material men när det ger upp så ger det upp med råge. Ska nog sätta mig ner och slå igång just i dag är jag stark bara för att ge min jacka den styrka den behöver för att hålla ihop. Frid på dig i din himmel Kenta.