I Silverfiskens år, i Lägenhetsköpens månad

Vi sitter här i vår alldeles för stora trea med en hyra som inte står i relation till det vi hyr. Dessutom har vi andra hyresgäster, dessa snyltande varelser syns oftast på kvällar och nätter då de kalasar på de hudavlagringar och matrester vi tappar på golvet. Silverfiskar! Massor! Jag talar inte om någon som i badrumslampans sken ilar in under badkaret, nej, vi snackar femton tjugo om dagen...som dör i våra Anticimexfällor, då vågar jag inte tänka på hur många som inte äter det kalla gift som dosorna utsöndrar. Uhh.Men det blir snart slut på detta, bara hålla ut i tre månader. Lägenheten vi budat oss till döds på är till slut våran, visserligen 40.000 dyrare än våra beräkningar men den är värd det. Visserligen fick A ett stelnat ansiktsuttryck när vi frågade säljarna om de möjligtvis sett några silverfiskar och de svarade ja, ja i det fall att de sett någon springa underbadkaret någon sen natt i Badrumslampans sken.